Idol

Lite efter som man är så kollar jag på gårdagens idol.. ganska värdelöst egentligen...
Alla sjöng falskt och ingen gjorde låten de valt speciellt bra.. Kan vi inte bara skippa den gruppen och så kan juryn ta 6 st wildcards!

This boy

This boy wants to play,
There's no time left today,
It's a shame 'cause he has to go home.

This boy's got to work
Got to sweat just to pay what he gets to get left all alone.

Well let's step outside,
Let's go for a ride,
Just for a while.
No we won't get caught,
Well that's what I thought, until we cry.

Chorus
I'm still here,
But it hasn't been easy,
I'm sure that you had your reasons,
I'm scared for this emotion,
For years I've been holding it down,

For years I've been holding it down.

This girl tries her best everyday,
But it's all gone to waste 'cause there's no one around,

This girl she can draw she can paint,
Likes to dance she can skate,
Now she don't make a sound.

We'll play in our park,
'Till it's too dark for us to see
Well we'll make our way home,
With mud on our clothes,
She won't be pleased.

Chorus
I'm still here,
But it hasn't been easy,
I'm sure that you had your reasons,
I'm scared for this emotion,
For years I've been holding it down,

And I,
Love to forgive and forget,
So I,
Try to put all this behind us,
Just,

Know that my arms are wide open,
The older I get, the more that I know.




Redy, set, go!

Gud va sorgligt.. Ligger hemma i min säng - i min tysta lägenhet och inte med en endaste lilla lampa tänd..
Huvudvärk har man fått igen då! Har en nos mot låret som andas varmt på mig, så myysigt! Men en till i sängen som kan andas mig varmt i nacken skulle inte sitta fel, right! ;)

Fick hem min snygga rutiga skjorta från H&M idag - visar senare - och det kmr också upp en bild på min balla väska jag kammade hem frö 40 pix! :)

Nu får det bli maaat!


Min nya utmaning!

Nu blir det skärpning! Jag som förut bodde på gymmet, var den som ställde sig och sprang efter ett skithårt spinningspass, som inte var nöjd fören efter 2 h... JAG HAR BLIVIT EN SOFFPOTATIS!!! Eller snarare i mitt fall en sängpotatis! Alltid ligger jag där, med min laptop på magen och kurrar! THAT STOPS NOW!

Nu blir det inge godis, bakelser, chips och skit! No mercy! Nu byter jag ut de mot frukt, nötter, bär och något så smarrigt som en saftig morot! Jag vet ju exakt vad jag ska käka och hur jag ska träna men har bara inte pallat! Kanske blev för mycket träning (jag var träningsnarkoman!!) och sen när jag åkte till marmaris och typ bara käkade chips på hela dagen, så krashade mitt system! Men nu är sommaren över och det finns ingen ursäkt till att inte börja jobba på beachkroppen 2011!

Yes, nu fan är man peppad! Blir att glida ner till Ica och köpa morötter och börja sitt nya liv! SMACK!

zzZzzZ

Nej usch nu är jag helt slut och ska ta och hoppa i sängen och sova! Eller hoppa i sängen, har ju legat där hela dagen, höhö :P

På tal om sova, så kollade jag igenom mina bilder på mobilen och jag har bara bilder på en sovande hund! Hon sover jämt! Och hon älskar de! :P Hon är som en bebis som bara sover, äter och skiter! (Y) För att vara så stor, så har hon konstigt lite energi att göra av med! :)

ÅH, höll på att glömma! Var in på "små smulor" idag och var inte direkt alls på humör för att schoppa, men hittade ballaste väskan som jag var tvungen att köpa - FÖR 40 KR! Visar den imorgon!

We say - goodnight!

Lediga dagar.

Ja det blir ju inte många av såna - lediga dagar.. Men det verkar inte vara så nyttigt för mig att vara ledig för då tänker jag mkt, jag tror för mkt! Usch vilken klagodag jag har, men jag har ju lixom bara kört på och inte tänkt alls... Tills den dagen man är ledig och kroppen får en chock över att man inte jobbar, att man inte stressar - iaf inte medvetet!

Jag har mkt att tänka på nu framöver, mkt att känna efter, beslut att fatta..

Det här är..

Våran favoritsyssla - häcka i sängen!


Suck..

Ibland känns det som att allt går emot en.. Varför kan det lixom inte bara gå bra någongång? Jag trivs inte så himla bra på mitt nya jobb faktiskt.. Men jag kanske bara är en mes som klagar på det ena stället efter de andra? Men på det första stället blev man ju behandlad som skit och nu får man bara en kvarts lunch och måste jobba 10 h pass.. Min kroppa pallar inte med de.. och jag är SÅ trött på restaurangbranschen där alla bara är så otrevliga och det är så jävla stressigt.. Trivs inte alls..

Ska nog prata med Lotta och se om det finns någon plats för mig i hennes nyöppnade butik! Där skulle jag nog trivas!

Ur tankarnas perspektiv.

Verkar inte bli ett inlägg utan djupa tankar och elände, hehe :) but here we go.

"Jag ligger iaf och tänker på mitt liv.. Hur det ser ut.. Vad jag vill föra det och hur. Jag tänker på min pappa. Jag är inte ledsen när jag tänker på honom, jag är inte arg. Jag är glad för honom att han mår bra. Jag håller inte med honom och jag delar inte hans värderingar. Jag har svårt att förstå egentligen.

Jag har gått igenom så många stadier med känslor gällande min far. Jag har gått igenom dem ensam om och om igen och nu, tyvär, känner jag ingenting mer. Jag kan inte säga att jag saknar honom för han är för mig idag, en okänd människa. Jag kan inte säga att jag är arg på honom längre för jag har come to peace med hand val. Jag orkar inte längra känna av den smärta han orsakat mig då det inte gör någon nytta för mig. Jag gråter inte längre över att han är borta. Han kommer alltid finnas där, jag är ju trotts allt hälften av honom. Jag bara vet att när jag får barn, ska jag kämpa för deras rätt att ha närvarande föräldrar! Jag ska alltid sätta mina barn i första hand! Även om vägen dit är tuff och man känner sig ensam, så har man alltid sina barn. Så man kan säga att jag har lärt mig från hans misstag.

Nu säger inte jag att allt är hans fel! Jag vet nu att jag var inte lätthanterlig.. Men till mitt försvar, jag var bara ett barn. Som hade en riktigt tuff uppväxt där jag kände mig oälskad och oönskad och det gjorde mig arg och ledsen - där av agerade utåt. Jag ber om ursäkt till min pappa för att jag orsakade problem och bråk, med jag var bara ett försvarslöst barn.

Jag har kanske mig själv att skylla från distansen till mina nära och kära.. Jag var den som ville bort, bryta mig fri. Jag ville ingenting mer än att flytta bort, långt bort, och känna mig anonym! Det är läskigt att man kan känna sig så ensam när man alltid är omgiven av folk. Ingen som man riktigt släpper in på livet och riktigt litar på för man är skadad av sitt förflutna.. Vad enkelt det hade varit om man bara kunde släppa sitt förflutna som en heliumballong och sen gå vidare. Skriva ny historia på ett blankt papper. Men min ballong lyfter aldrig, den studsar rakt tillbaka i backen där jag aldrig blir av med den.

Känn inte att ni ska vara ledsna för mig, det är inte jag. Jag är nyfiken av vad som väntar framför mig. Dock kan jag inte låta bli att glimta tillbaka, på min gamla ballong...
"

/Karin

RSS 2.0